Till och från har jag låtit latmasken i mig ta över och rakapparaten har fått samla mer damm än normalt.
Det i sin tur har lett till att min haka har fått besök av skägg-lik karaktär. och mig veterligen så har hakan, eller snarare dess attiraljer, inte varit närmare marken förut.
Och nånting jag har märkt senaste veckan är att med en haka av skägg-lik karaktär så kommer ett visst socialt ansvar. ett socialt ansvar jag inte alls har varit beredd på.
Det började när jag stod inne på en sopstation och letade efter vart jag skulle kasta nånting
"du ursäkta, men du kanske kan säga han vad den här går som"
*visar upp en kaffebryggare
- ja nu jobbar jag inte här, men den där skulle jag säga går som elektronik
"jaså du jobbar inte här. nähä, förlåt. men elektronik säger du (tittar på kaffebyggaren) ja kanske det"
Trevligt tänkte jag. första gången en vuxen man erkänner att han har fel och vågar fråga unga mig vad jag tror.
och den händelsen har väl inte direkt nån korrelation till en haka av skägg-lik karaktär. men det va där allt började.
För föga anade jag att nästa dag, när jag alltjämt hunnit ut ur min lilla vita bil, att jag skulle behöva använda det sociala ansvar jag nu tvingats axla.
För när två damer kommer gående, den ena något snabbare än den andra och frågar.
"hej, du får vi fråga dig en sak.."
-Javisst
"Skönsbergsvägen 37, vart ligger den"
-haha jadu jag har ingen aning. men det där är högalidsgatan och det där medborgargatan
"åhå ja då har vi gått åt helt fel håll, tack så mycket"
Jag vet vad ni tänker
Det där har ingenting att göra med hurvida man har en haka av skägg-lik karaktär eller inte.
Och det kan så vara, men här är det inte de enskilda händelserna som vi ska tänka på. utan helheten.
För när jag dagen efter for hem från jobbet och stannade för att tanka åter igen får axla det sociala ansvaret jag inte är beredd på så börjar det inte bli en slump.
*står och fördriver tiden på telefonen medans tanken fylls samtidigt som det rullar in en bil till platsen bredvid. en man som redan har haft sina bästa år kliver ut och börjar stoppa in kortet i automaten.
"håller du på med det där mässänger?"
- haha nja det är instagram faktiskt
"jaså ja jag brukar ju använda det där mässänger ibland, brukar klicka på den där luren där, har en kvinna ifrån Thailand som brukar ringa, men jag tycker det krånglar en del"
-ja internet har ju inte samma täckning som telefonnätet
"mummel mummel"
- vad sa du?
"ja det kanske är internet som krångar, men det är en bra grej"
-Ja absolut
*åker iväg
ja och vad ska vi nu dra för slutsats av detta? va det bara ytterligare en slump? va det bara en konstig människa som råkade stå på den platsen vid det tillfället? eller va det bara en helt vanlig timråbo?
ja nog va det en timråbo alltid. Men sådana har jag korsat vägar med förut utan att de öppnat sig om sitt kärleksliv.
Sen har vi dagens lilla äventyr på birsta. där två av tre kassörer anstränger sig lite mer än normalt för att vara trevlig och liksom småpratar lite under betalningen. vilket inte hände med personerna som stod före mig i kön.
är det hela en vecka av konstiga sammanträffande eller har jag helt enkelt äntligen vuxit ifrån mitt fördömda sena tonåren-utseende?
tveksamt. För även om hakan har skägg-lik karaktär så befinner sig min överläpp fortfarande i moppemusche-stadiet.
Beror människornas pratsamhet på att det är jul och de vill omfamna sin omgivning och vara givmild och snäll för att kompensera för det de gjort under året?
tveksamt.
Det kan bara finnas en förklaring. med skägg kommer socialt ansvar.
Nu återstår bara att se om jag kommer gå från skägg-lik haka till haka med skägg och axla ansvaret eller nöja mig med att folk inte vågar prata för jag ser ut som en dryg tonåring. båda har sina fördelar.
måndag 25 januari 2021
måndag 17 oktober 2016
-Hej, du har tagit vårt torkrum. FLÅS
"Att blogga handlar inte så mycket vad man skriver om, utan mer om sättet man kan göra det på. Det är ett sätt att publicera, ett rakt och smidigt sådant som i regel dessutom är väldigt rakt och lätthanterlig"
Jag har många gånger tänkt att jag ska börja blogga igen. Lika många gånger har jag börjat.
Men likt förbannat har jag bra precis lika många gånger avslutat mitt i ett inlägg för att inse att det inte kommer ske den här gången heller.
vi får väl se om det går hela vägen den här gången.
Söndagar är generellt sett tvättdagar.
Varannan söndag.
ett par maskiner, lite tvättmedel, ett par ikeakassar med kläder.
Några snabba vändor upp och ner i trappen.
inget konstigt, de flesta brukar behöva göra det någång i livet.
Den här söndagen började som så många andra tvättsöndagar förut.
Jag vaknar.
ligger kvar och drar mig.
kliver upp.
äter frukost.
packar ner eventuella smutsiga kläder eller lakan eller vad det nu kan vara i en tillgänglig ikeakasse.
tar eventuella andra kassar med smutsiga saker som ska tvättas.
tar tag i paketet med tvättmedel.
går ner för trappen, in i tvättstugen.
startar maskinerna.
går upp igen.
spenderar ca 40 minuter på nånting roligt, men inte för roligt så man glömmer tvätten.
går ner igen.
lastar den blöta tvätten i en liten befintlig och mycket praktisk korg med hjul.
kör den blöta tvätten till torkrum 1 eller till torkrum 2.
hänger den blöta tvätten.
beroende på om man vill bli lite varm eller inte så startar man fläkten innan eller efter man har hängt den blöta tvätten.
sedan kör man tillbaka den praktiska lilla korgen. startar eventuellt fler maskiner.
annars tittar man över så man inte glömmer nått. stänger igen dörren. och kanske sätter den lilla låsbrickan på nästa bäst passande tid. dvs troligen en söndag om två veckor.
sedan går man upp. väntar en timme eller 3 beroende på vad man känner för.
kan va bra att gå ner och känna på tvätten och se om det är nått man måste flytta på eller ev hänga om.
MEN!
den här söndagen är ingen vanlig jävla söndag.
Alldeles i mitten på den här väntan i 1 timme eller tre. så ringer det på dörren.
tankarna går.
vem kan det vara.
nån i klassen?
nä de borde vara bakis nu.
nån i huset?
borde inte vara. jag har varit tyst.
tv licens?
stänger av ljudet som säkerhet trotts att det är en söndag.
tittar genom det lilla kikhålet. ser två människor jag aldrig sett förut.
öppnar dörren.
-ja?
-Hej, du har tagit vårt torkrum. FLÅS
Utanför min dörr står en tjock, kort kvinna i rosa tjocktröja med en vit t-shirt under, som liksom sticker ut mellan de gråa mjukisarna och den rosa tjocktröjan. har även för mig att det är ett par foppatofflor på fötterna. men hon är inte typen som bara tvättar i foppatoflor. utan hon är typen som går överallt i foppatofflor och har säkert en färg för varje dag.
hon är också typen som fullkomligt stinker röklukt.
jag gör allt i min makt för att inte rynka på näsan men jag vet inte om jag lyckades.
jag har aldrig varit med om maken till stank.
och två steg ner i trappen står vad jag tror är hennes smala kille till sambo.
han ser lite ut som man gör om man är pundare.
eller.
han ser lite ut som grabbarna på slink in i sundsvall skulle kunna göra fast utan skägg och med någorlunda hela kläder.
tänk er en svart keps men med senapsgul/smutsgul platt skärm. men som nu skiftar mer mot grått än svart och det gula i skärmen är inte längre gult utan mer brunt.
en öppen vinterjacka som är gjord för någon som har den tredubbla kroppshyddan men den passar ändå perfekt över armarna. under jackan en svart tjocktröja med något tryck som ingen normal människa har nån större koppling till.
på benen har han jeans, något slitna och på fötterna ett par oknutna skor där snörena hänger och slänger lite mer än vad de skulle göra om man han fixat det med flit.
han ser också lite smått bakis ut. gissar att det är därför han tvingat upp sin sambo två steg längre än sig själv.
-öh okej?
-Flås. ja vi har tvättid nu men det är din låsbricka som sitter för vårat torkrum.
är tyst lite längre än jag brukar. dels för att fundera på om jag verkligen hörde rätt och dels för att de ska höra hur fantastiskt korkade de låter.
När de inte verkar höra hur de låter så säger jag. på ett så pedagogiskt sätt som möjligt.
-ja jag använder ett torkrum, är inte det andra ledigt?
-jo men du har tagit vårat. FLÅÅÅÅS.
alla dessa flås som den tjocka lilla kvinnan gör har förmodligen med den dåliga kondisen hon har fått pga av rökning hon förmodligen gör. och varje gång kommer det en liten härligt stinkande pust av rök ut ur hennes mun.
-erat?
killen öppnar munnen för första gången och ger ett intryck av att han är en mycket sympatisk ung kille som förmodligen skulle klara sig bättre i världen om han inte hade en rökare till sambo.
-Ja, mariehus har ett system där man har olika torkrum till olika tvättider.
-okej, det visste jag inte.
är återigen tyst.
jag förstod redan vid kvinnans första flås att de skulle vilja att jag flyttade min tvätt till det andra torkrummet. men då det känns helt absurt så låter jag deras hjärnor göra själ för sin tvåsiffriga iq
-Flås men så äre.
- okej, ni skulle inte kunna. litet upphåll för att andas med munnen. kunna tänka er att ta det andra tvättrummet?
-Nä det andra torkrummet är sämst så vi bokar tvättid efter vilket torkrum vi får. flås. flås.
nånstans här går det upp för mig att detta. detta är typer som ringer in och klagar om man skulle hosta i trapphuset en onsdag efter 22.
förutom den sympatiske killen som förmodligen bara ringer för att hans johnsilver utan filter till sambo tvingar honom.
jag drar slutsatsen att det inte är värt att tjaffsa. det vore dumt att bli utslängd ur lägenheten pga att två mindre kloka människor bokar tvättid efter vilket torkrum de får. samtidigt så får jag lusten att fråga om de har klagat på att torkrum nummer två är sämst. men håller mig då nikotinhalten i luften börjat närma sig att bli farligt hög.
- så ni vill att jag flyttar min tvätt?
-flås.
- det kommer ju ta lite tid för mig att flytt...
- ja men det gör inget vår tvätt kan vänta.
Jag blir ännu lite irriterad. säger okej, jag ska göra det snart. stänger dörren. går in ett par steg i lägenheten. andas några djupa andetag och får tillbaka en normalare, nikotinfri luft i kroppen.
Tänker igenom vad som nyss hände.
nåväl.
går ner
tar ner tvätten.
inte ens hälften är klar.
flyttar den halvtorra tvätten till torkrum nr två.
hänger tvätten igen.
slår på torken.
går ut. stänger om mig. sätter fast min låsbricka.
går till torkrum 1.
är lite jävlig och stänger av den på det lite dryga sättet.
på det sättet som tvingade mig att läsa instruktionssidan när någon helt plötsligt hade gjort det.
går ut stänger dörren till torkrum 1.
ångrar mig i stängningen och låter dörren vara vidöppen.
för just då vill jag vara jävlig.
jag vill vara jävlig mot folk som skapar bekymmer.
inte för att jag tror det skapade några stora bekymmer. då det förmodligen va dessa som hade stängt av det på det lite dryga sättet senast.
Jag vet inte om det var för att jag hade tvättat ovanligt mycket tvätt. dvs 4 smockfulla tvättmaskiner. som jag va irriterad över att behöva flytta min tvätt.
eller om det va för att jag hade på känn att dessa bara skulle tvätta 1 maskin.
vilket de också gjorde såg jag sen när jag var ner bra mycket senare än jag egentligen hade behövt.
för de hade inte bara rätt om att jag hade tagit fel torkrum. de hade även rätt i att torkrum 2 är sämst.
sedan kom kvällen. jag somnade.
sedan kom måndagen. jag vaknade.
hade lektion.
och ungefär 30 minuter innan lunch ringer telefonen.
ett 0501 nummer.
vilket jag vet vid det här laget är mariestads riktnummer.
tänker att de kan ringa under eller efter lunch igen om de vill nått viktigt.
5 minuter innan lunch plingar telefonen till igen.
fast denna gången för ett mejls räkning.
rubriken lyder : TVÄTTSTUGAN OCH TORKRUM
Hej Albin!
försökte ringa dig men fick inget svar, vill att DU ringer mig istället.... bla bla bla
nä tro på fan.
då har den tjocka lilla kvinnan i rosa tröja tvingat sin stackars man ringa in till mariehus för att klaga på mig.
jag ringer upp runt 16.
- hej albin heter jag.
jag fick ett mejl förut idag om att jag skulle ringa det här numret.
-Hej, hmm ja va kan det vara för nånting då.
svara hon på sånt där klassiskt fint telefonistiskt sätt och man kan riktigt på rösten höra hur de laddar upp för att bli sura för att man inte har gjort nått fel.
det går några sekunder innan hon kommer på det.
-Jovisstja det gällde ju torkrummet där. du vet. vi på mariehus har ju ett schema över vilket torkrum man får till vilken tvättid.
- jo tack jag vet det nu. men det va det ingen som sa när jag flyttade in så det hade jag ingen aning om.
-okej, men det är ju faktiskt din skyldighet att ta reda på.
svarar hon med en fruktansvärt oförskämd ton!
jag orkar inte med tanten som låter som en tant på fast hon blott är mellan 40-47. troligen blont hår med mörk utväxt. långa naglar som ingen gillar man alla gör tummen upp när hon visar de.
hon försöker avsluta samtalet.
jag vill inget hellre men säger innan att de borde göra nått åt torkrum 2 för att det va sämst.
man hör att hon blir lite personligt förskräckt när hon hör ordet sämst.
för jag betonar rätt kraftigt på ordet sämst.
och med lite mer bas i rösten än innan och med ett ä från vad de tycker är norrland här nere så blir de flesta personerna skakiga på benen.
hon säger snabbt att hon ska skicka dit vaktmästaren sedan lägger vi på.
Saker som kan vara bra att ha koll på såhär i efterhand.
Jag har läst den där tavlan där det står vilket torkrum man ska ha till vilken tvättid.
men jag har alltid ignorerat det för båda torkrummen är alltid lediga.
och sen för att jag har alltid haft att skylla på att det inte är någon som har sagt nått.
vilket är en ursäkt som alla förstår och ingen blir sur om man säger så. för jag menar. då kan man ju helt enkelt inte veta. funkar till allt. har gjort många gånger och kommer göra många gånger i framtiden.
jag har torkat i torkrum 2 förut. då var det inte sämst. det va bara lite sämre än torkrum 1.
torsdag 28 april 2016
Gratis el eller en vit fetknopp
Det är jobbigt att vara lat.
Jag ligger i soffan, ena benet ovanför det andra, klassisk musik i öronen, hunden under vänsterarmen, blocket och pennan vid min högra. Jag googlar perenner och sparar kanske ner bilder på blommor till min dator. Vi har tenta någon gång i en relativt snar framtid på olika perenner, jag räknade till ungefär 180 stycken.
Det är ungefär 180 stycken bilder som jag ska googla fram för att kunna sitta och öva.
hönsbär - Cornus canadensis
Silverhavre- Helictotrichon sempervirens
+ ca 178 stycken till.
Men egentligen borde jag inte börja på detta än, för det är långt kvar.
och vi har ju ogrästentan innan.
Men mitt ambitiösa jag känner att det kan vara bra att börja då jag har väldigt liten eller ingen koll alls på vad blommorna heter, hur de ser ut, och hur de stavas, både på svenska och latin.
Gråtimjan - Thymus pseudolanuginosus
Gå nu inte och tro att jag är ambitiös dagarna i ända! nej hua!
Jag började med att säga att det är jobbigt att vara lat, och det är det.
jag ligger i soffan, andra benet över det ena, klassisk musik i öronen, hunden under vänsterarmen, blocket och pennan vid min högra. jag är hungrig men orkar inte göra nånting för att stilla den hungern.
Mackorna har börjat sina och jag måste spara för att ha till frukost imorgon.
Toast skulle jag kunna göra, men är så bökigt att göra iordning och plocka undan.
jag har pasta jag skulle kunna micra, men micrad pasta gör sig inte ensam.
Panpizza, nej.
Popcorn är väl det som väger tyngst just nu i detta läget. Men jag har fortfarande de där förbannade flarnen mellan tänderna från gårdagens popning.
Det är jobbigt att vara lat.
Jag har föresten troligen tappat bort en räkning.
Elräkningarna brukar komma i mitten av månaden, jag gick i tankarna om att den gjort det även nu. tänkt att jag tappat bort den på nått vänster. inte för att jag är en sån som tappar bort räkningar. utan för att den bara inte går att hitta.
ringde elbolaget igår. tydligen stod fortfarande Mariehus på avtalet.
dvs, hade jag inte ringt in hade jag kunnat haft gratis el hur länge som helst.
Men nu verkar jag inte få räkningen för hyran heller så det är förmodligen den jag tappat bort.
Så det är lite av en lost-lost situation här på soffan.
En annan dryg liten grej är att min ena, kanske båda, spisplattor inte verkar fungera om ugnen är på.
vilket kan bli ganska jobbigt med tanke på att jag bara har just två stycken.
jag plockade gamla hasselnötter från marken i vårvåras. Jag plockade en näve. Tog in de, knäckte den ena efter den andra, alla var tomma på innehåll... typiskt djur att äta sånt och lämna ett skal i
lurande syfte...
En av de jag plockade va dock orörd, och jag misstänker nu att den kan ha tagit sig!
kommer inte riktigt ihåg i vilken kruka jag satte den, men nånting har kommit upp i en kruka. men jag vet inte om det är hasselnöten eller om jag satte nånting annat. men så blir det när man inte orkar hålla koll.
men så om någon vill ha en eventuell hasselbuske som kanske inte ens klarar Sundsvalls klimat så har jag en på G.
Nä nu ska jag kanske ladda ner bilder klart.
Vit fetknopp - Sedum album
Jag ligger i soffan, ena benet ovanför det andra, klassisk musik i öronen, hunden under vänsterarmen, blocket och pennan vid min högra. Jag googlar perenner och sparar kanske ner bilder på blommor till min dator. Vi har tenta någon gång i en relativt snar framtid på olika perenner, jag räknade till ungefär 180 stycken.
Det är ungefär 180 stycken bilder som jag ska googla fram för att kunna sitta och öva.
hönsbär - Cornus canadensis
Silverhavre- Helictotrichon sempervirens
+ ca 178 stycken till.
Men egentligen borde jag inte börja på detta än, för det är långt kvar.
och vi har ju ogrästentan innan.
Men mitt ambitiösa jag känner att det kan vara bra att börja då jag har väldigt liten eller ingen koll alls på vad blommorna heter, hur de ser ut, och hur de stavas, både på svenska och latin.
Gråtimjan - Thymus pseudolanuginosus
Gå nu inte och tro att jag är ambitiös dagarna i ända! nej hua!
Jag började med att säga att det är jobbigt att vara lat, och det är det.
jag ligger i soffan, andra benet över det ena, klassisk musik i öronen, hunden under vänsterarmen, blocket och pennan vid min högra. jag är hungrig men orkar inte göra nånting för att stilla den hungern.
Mackorna har börjat sina och jag måste spara för att ha till frukost imorgon.
Toast skulle jag kunna göra, men är så bökigt att göra iordning och plocka undan.
jag har pasta jag skulle kunna micra, men micrad pasta gör sig inte ensam.
Panpizza, nej.
Popcorn är väl det som väger tyngst just nu i detta läget. Men jag har fortfarande de där förbannade flarnen mellan tänderna från gårdagens popning.
Det är jobbigt att vara lat.
Jag har föresten troligen tappat bort en räkning.
Elräkningarna brukar komma i mitten av månaden, jag gick i tankarna om att den gjort det även nu. tänkt att jag tappat bort den på nått vänster. inte för att jag är en sån som tappar bort räkningar. utan för att den bara inte går att hitta.
ringde elbolaget igår. tydligen stod fortfarande Mariehus på avtalet.
dvs, hade jag inte ringt in hade jag kunnat haft gratis el hur länge som helst.
Men nu verkar jag inte få räkningen för hyran heller så det är förmodligen den jag tappat bort.
Så det är lite av en lost-lost situation här på soffan.
En annan dryg liten grej är att min ena, kanske båda, spisplattor inte verkar fungera om ugnen är på.
vilket kan bli ganska jobbigt med tanke på att jag bara har just två stycken.
jag plockade gamla hasselnötter från marken i vårvåras. Jag plockade en näve. Tog in de, knäckte den ena efter den andra, alla var tomma på innehåll... typiskt djur att äta sånt och lämna ett skal i
lurande syfte...
En av de jag plockade va dock orörd, och jag misstänker nu att den kan ha tagit sig!
kommer inte riktigt ihåg i vilken kruka jag satte den, men nånting har kommit upp i en kruka. men jag vet inte om det är hasselnöten eller om jag satte nånting annat. men så blir det när man inte orkar hålla koll.
men så om någon vill ha en eventuell hasselbuske som kanske inte ens klarar Sundsvalls klimat så har jag en på G.
Nä nu ska jag kanske ladda ner bilder klart.
Vit fetknopp - Sedum album
måndag 11 april 2016
Blev en liten hög
Att blogga om frisörer går alltid bra, så därför gör jag det idag.
I lördags så tänkte jag klippa mig, jag cyklade ner till 11 eller 12 för att hinna till stället jag spanat in innan de stängde.
Kommer in, en gravid trevlig tjej kommer fram och förklarar att det är fullt.
jaha suckar jag.
Hon säger också att hon inte tror att det finns nån annan som har öppet.
Så jag bokar en tid på Måndag, idag. kl 9.
nu kan man ju tänka att måndag klockan 9 så borde jag vara i skolan och bli en lärd man.
men! vi börjar 10 varje måndag. vilket är skönt. inte för att det är tidigt att börja 9 alla andra dagar. utan bara för att det är gött att börja 10.
hur som så hamnar jag hos en ung frisör men den kanske stramaste hårknuten i mannaminne.
funderade på om hon hade gjort den så extrem för att hennes kollegor skulle kunna skilja på kund och icke kund. eller om hon bara gillar när det stramar i hårbotten.
jag frågade inte.
det kan faktiskt ha varit den minst pratsamma frisören jag har varit hos.
Det va fruktansvärt skönt!
Medan frisören bredvid som inte planerat nån semester utan ska spela golf runt om i Sverige i sommar kämpade med den pratglada tanten som haft sommarhus i ett illaluktande (hon skyllde allt på bönderna), blåsigt Skåne och bara hörde bra på ena örat så pratade jag och min frisör om mitt hår.
som egentligen borde vara det mest tacksamma att prata om, om man är frisör liksom.
Så istället för att veta om hon hör bra på båda öronen eller få veta vad hon har för styrka på glasögonen eller om hon inte tycker att de långa naglarna va i vägen så fick jag veta att hon tycker att mitt hår växt fort på ett år och att det "blev en liten hög på golvet". som visserligen alla frisörer förmodligen har sagt ett par gånger.
Dock va det lite tråkigt.
För första gången i mitt liv så har jag, innan jag klivit in hos frisören, tänkt på vad som skulle kunna dyka upp som ämne att prata om. det va inte många minuters fundering innan jag kom fram till att jag hade mitt på det torra. jag menar. det har ju ändå hänt litegrann den senaste tiden.
hon kanske kommer med en dialekt fråga. och sen är karusellen igång. men icke!
Men för att koppla ihop frisören med gårdagens inlägg så lägger vi in After Rain
I lördags så tänkte jag klippa mig, jag cyklade ner till 11 eller 12 för att hinna till stället jag spanat in innan de stängde.
Kommer in, en gravid trevlig tjej kommer fram och förklarar att det är fullt.
jaha suckar jag.
Hon säger också att hon inte tror att det finns nån annan som har öppet.
Så jag bokar en tid på Måndag, idag. kl 9.
nu kan man ju tänka att måndag klockan 9 så borde jag vara i skolan och bli en lärd man.
men! vi börjar 10 varje måndag. vilket är skönt. inte för att det är tidigt att börja 9 alla andra dagar. utan bara för att det är gött att börja 10.
hur som så hamnar jag hos en ung frisör men den kanske stramaste hårknuten i mannaminne.
funderade på om hon hade gjort den så extrem för att hennes kollegor skulle kunna skilja på kund och icke kund. eller om hon bara gillar när det stramar i hårbotten.
jag frågade inte.
det kan faktiskt ha varit den minst pratsamma frisören jag har varit hos.
Det va fruktansvärt skönt!
Medan frisören bredvid som inte planerat nån semester utan ska spela golf runt om i Sverige i sommar kämpade med den pratglada tanten som haft sommarhus i ett illaluktande (hon skyllde allt på bönderna), blåsigt Skåne och bara hörde bra på ena örat så pratade jag och min frisör om mitt hår.
som egentligen borde vara det mest tacksamma att prata om, om man är frisör liksom.
Så istället för att veta om hon hör bra på båda öronen eller få veta vad hon har för styrka på glasögonen eller om hon inte tycker att de långa naglarna va i vägen så fick jag veta att hon tycker att mitt hår växt fort på ett år och att det "blev en liten hög på golvet". som visserligen alla frisörer förmodligen har sagt ett par gånger.
Dock va det lite tråkigt.
För första gången i mitt liv så har jag, innan jag klivit in hos frisören, tänkt på vad som skulle kunna dyka upp som ämne att prata om. det va inte många minuters fundering innan jag kom fram till att jag hade mitt på det torra. jag menar. det har ju ändå hänt litegrann den senaste tiden.
hon kanske kommer med en dialekt fråga. och sen är karusellen igång. men icke!
Men för att koppla ihop frisören med gårdagens inlägg så lägger vi in After Rain
söndag 10 april 2016
"Kom inte till mig och grina när fingrarna är borta"
Jag har börjat kolla på Lost för att få tiden att gå.
Det är några år efter den va på tapeten som man säger, men jag gillar den.
Jag tycker att de verkar ha ett rätt schysst liv där ändå.
vatten i mängder att dricka, ingen verkar gå hungrig i onödan och alls kläder ser likadana ut och har alltid svettfläckarna likadant.
Det verkar inte heller finnas några direkta djur på ön. förutom en å annan isbjörn och en del vildsvin.
och de kan gå från ena sidan till den andra på typ 1 dag men det är ändå omöjligt att få med hela ön i en panorering.
Det är en bra serie men vissa saker är lite konstiga, typ att de dödade en, eller kanske det va två, isbjörnar och sedan låter de ligga utan att äta köttet. jag menar. varför döda ett djur men bara låta det ligga även om man bara är lite småhungrig, det är orimligt!
En annan sak jag ska börja med för att få tiden att gå är att börja leta musik igen.
Jag har inte letat efter bra musik på hur länge som helst. Vilket är tråkigt. Men nu jävlar!
Och för att få lite inspiration så börjar vi med att lyssna på Towers.
Låtarna rullar och tankarna börjar komma igång mer och mer. En del minnen kommer lite tillbaka också.
tex det pur färska minnet från idag.
Efter flytten så har jag slutat handla på coop och willys och handlar nu uteslutande på Ica. Så idag när jag skulle handla lite sånt som man behöver handla för att kunna laga typ mat och popcorn så cyklade jag ner till Ica Oxen som det så fint heter. jag tog min lilla korg och gick in. och på ica så har man inte så många korgalternativ att välja bland.
Antingen tar man den gamla hederliga lilla röda med svart handtag som gärna böjer sig om man lastar lite för mycket. eller så tar man den vanliga kundvagnen, den man förr när det va inne med drickabackar kunde ha just drickabacken under vagnen så den inte tog onödig plats.
ELLER! så är man nymodig och tar den lilla kundvagnen som ser ut att vara väldigt inspirerad av en rullator. Men då Mariestad är en stad för gamla människor så tar jag inte rullatorkorgen för att det finns de som behöver den mer än mig. utan jag tar en vanlig liten röd.
jag går in, handlar det jag ska. lyssnar på musik. struntar i omvärlden. sköter mitt. lever life osv.
betalar. packar ner allt i min lilla ryggsäck för att slippa ha en massa påsar hängandes och slängandes när jag cyklar.
cyklar hem.
kollar Lost.
Tittar ut.
Ser att vädret fortfarande är sådär som man vill att det ska vara, soligt. bestämmer mig för att cykla ner och handla lite chips och diverse småplock ifall att suget skulle falla in, man vet ju aldrig. chips på en söndag har ju aldrig slagit fel förut.
Jag gör samma procedur som senast. tar den lilla röda korgen. går in, hamnar bakom nån seg, bredlastad, relativt ung tjej som pratar högt i telefonen och har en rullatorkorg som sedemera kommer innehålla 6 monster energidrycker. efter vad som känns som 3 minuter men snarare är 3 meter så blir omkörningsfilen ledig. jag kör om, skakar på huvudet när jag är förbi så den unga kärringen ska se att hela världen är emot henne.
plockar på mig det jag ska ha.
tar sikte på lättdryckerna jag spanade på senaste gången jag va där.
-ta 3 och du spara 1,50:-
Jag slår till!
när jag står och funderar vilka smaker som kanske kan vara någorlunda goda så börjar 3 syskon som är med sin mamma och handlar bråka lite.
Lillebror på kanske 4 vill typ stoppa ner handen i frystaräkor lådan och plocka upp de, fråga mig inte varför.
duktiga storasyster som troligen är mellanbarnet då de brukar vara mer av den skyddande sorten (hänvisar till egna studier) står och håller för öppningen och säger nej och väntar på mammans hjälpande ord.
mamman som typ plockat på sig nånting man lägger i genomskinliga påsar och slår den klassiska dubbelknutpåse-knuten säger åt sin lilla son att han inte ska plocka upp några räkor.
"Nej du får inte"
'BUHUUU jooooooo'
"nej sluta nu"
'BUUUUUHUUU'
"ja men gör det då, men kom inte till mig och grina när du inte har några fingrar kvar, för de kommer att äta upp dina fingrar om du stoppar ner de"
ungen blir stum.
jag har aldrig, okej jo det har jag. men jag har väldigt sällan hört ett barn gå från grinig till tyst så pass fort.
mellansyster går där ifrån och småler åt dumma lillebror.
jag går bort och skrattar högt åt att det faktiskt funkade och att mammor kan vara så brutala ibland.
den där stackars ungen kommer förmodligen aldrig våga titta på räkor i nått år framöver men å andra sidan grinade han förmodligen inget mer under handlingen heller.
För att avsluta bloggandet på någorlunda bra sätt avslutar vi med lite Jack Moy och hans polare Glöden... Nicknames & Lovers eller varför inte Sleep Is Overrated
Det är några år efter den va på tapeten som man säger, men jag gillar den.
Jag tycker att de verkar ha ett rätt schysst liv där ändå.
vatten i mängder att dricka, ingen verkar gå hungrig i onödan och alls kläder ser likadana ut och har alltid svettfläckarna likadant.
Det verkar inte heller finnas några direkta djur på ön. förutom en å annan isbjörn och en del vildsvin.
och de kan gå från ena sidan till den andra på typ 1 dag men det är ändå omöjligt att få med hela ön i en panorering.
Det är en bra serie men vissa saker är lite konstiga, typ att de dödade en, eller kanske det va två, isbjörnar och sedan låter de ligga utan att äta köttet. jag menar. varför döda ett djur men bara låta det ligga även om man bara är lite småhungrig, det är orimligt!
En annan sak jag ska börja med för att få tiden att gå är att börja leta musik igen.
Jag har inte letat efter bra musik på hur länge som helst. Vilket är tråkigt. Men nu jävlar!
Och för att få lite inspiration så börjar vi med att lyssna på Towers.
Låtarna rullar och tankarna börjar komma igång mer och mer. En del minnen kommer lite tillbaka också.
tex det pur färska minnet från idag.
Efter flytten så har jag slutat handla på coop och willys och handlar nu uteslutande på Ica. Så idag när jag skulle handla lite sånt som man behöver handla för att kunna laga typ mat och popcorn så cyklade jag ner till Ica Oxen som det så fint heter. jag tog min lilla korg och gick in. och på ica så har man inte så många korgalternativ att välja bland.
Antingen tar man den gamla hederliga lilla röda med svart handtag som gärna böjer sig om man lastar lite för mycket. eller så tar man den vanliga kundvagnen, den man förr när det va inne med drickabackar kunde ha just drickabacken under vagnen så den inte tog onödig plats.
ELLER! så är man nymodig och tar den lilla kundvagnen som ser ut att vara väldigt inspirerad av en rullator. Men då Mariestad är en stad för gamla människor så tar jag inte rullatorkorgen för att det finns de som behöver den mer än mig. utan jag tar en vanlig liten röd.
jag går in, handlar det jag ska. lyssnar på musik. struntar i omvärlden. sköter mitt. lever life osv.
betalar. packar ner allt i min lilla ryggsäck för att slippa ha en massa påsar hängandes och slängandes när jag cyklar.
cyklar hem.
kollar Lost.
Tittar ut.
Ser att vädret fortfarande är sådär som man vill att det ska vara, soligt. bestämmer mig för att cykla ner och handla lite chips och diverse småplock ifall att suget skulle falla in, man vet ju aldrig. chips på en söndag har ju aldrig slagit fel förut.
Jag gör samma procedur som senast. tar den lilla röda korgen. går in, hamnar bakom nån seg, bredlastad, relativt ung tjej som pratar högt i telefonen och har en rullatorkorg som sedemera kommer innehålla 6 monster energidrycker. efter vad som känns som 3 minuter men snarare är 3 meter så blir omkörningsfilen ledig. jag kör om, skakar på huvudet när jag är förbi så den unga kärringen ska se att hela världen är emot henne.
plockar på mig det jag ska ha.
tar sikte på lättdryckerna jag spanade på senaste gången jag va där.
-ta 3 och du spara 1,50:-
Jag slår till!
när jag står och funderar vilka smaker som kanske kan vara någorlunda goda så börjar 3 syskon som är med sin mamma och handlar bråka lite.
Lillebror på kanske 4 vill typ stoppa ner handen i frystaräkor lådan och plocka upp de, fråga mig inte varför.
duktiga storasyster som troligen är mellanbarnet då de brukar vara mer av den skyddande sorten (hänvisar till egna studier) står och håller för öppningen och säger nej och väntar på mammans hjälpande ord.
mamman som typ plockat på sig nånting man lägger i genomskinliga påsar och slår den klassiska dubbelknutpåse-knuten säger åt sin lilla son att han inte ska plocka upp några räkor.
"Nej du får inte"
'BUHUUU jooooooo'
"nej sluta nu"
'BUUUUUHUUU'
"ja men gör det då, men kom inte till mig och grina när du inte har några fingrar kvar, för de kommer att äta upp dina fingrar om du stoppar ner de"
ungen blir stum.
jag har aldrig, okej jo det har jag. men jag har väldigt sällan hört ett barn gå från grinig till tyst så pass fort.
mellansyster går där ifrån och småler åt dumma lillebror.
jag går bort och skrattar högt åt att det faktiskt funkade och att mammor kan vara så brutala ibland.
den där stackars ungen kommer förmodligen aldrig våga titta på räkor i nått år framöver men å andra sidan grinade han förmodligen inget mer under handlingen heller.
För att avsluta bloggandet på någorlunda bra sätt avslutar vi med lite Jack Moy och hans polare Glöden... Nicknames & Lovers eller varför inte Sleep Is Overrated
torsdag 5 november 2015
Från löv till barr på 8 timmar
Jag har fått en annan syn på att resa sedan jag började göra lite längre resor, ner till Mariestad.
Förr så har en resa för mig inneburit bil till Arlanda och sedan vidare, bil till Stockholm, bil till Strängnäs, bil till Gimofors eller bil in till Sundsvall.
Det är liksom de punkterna jag har rört mig på i mitt liv.
Men nu, efter att jag börjat plugga där nere så har jag fått en helt annan uppfattning om vad det innebär att resa.
Jag menar inte att jag är världsvan eller nått sånt.
Jag kommer ihåg en gång när jag skulle praoa nere i Göteborg några dagar.
Jag skulle ta tåget själv för första gången.
Visserligen skulle jag bli mött i Stockholm, få i mig lunch och sedan guidad till rätt tåg.
Men ändock själv.
Detta va även första gången jag åt de där bilarna som är så förbannat sura.
Och första gången jag åt en Calzone.
Och första gången jag blev busvisslad åt.
på senare tid har jag kommit fram till att det förmodligen inte va mig gänget på 10 tjejer i den övre tonåren visslade på utan kanske mer min prao-mentor.
(jag va runt 13 (tåg själv är inte lika imponerade nu lägre va) eller kanske 14)
Men det vet man aldrig.
Hur som så va den resan fram och tillbaka kanske nått utav det tråkigaste jag har gjort.
Det tog FRUKTANSVÄRT lång tid att komma fram och ännu längre tid att komma tillbaka.
Det var inga förseningar eller någonting sådant, utan det va bara otroligt segt.
Efter första Mariestadsturen, där jag körde bil ner. Dryga 6 timmar.
så kändes det långt, men inte orimligt långt, det gick relativt fort, och då menar jag tiden och inte hastigheten på bilen.
Sedan har jag åkt tåg och bil ner och upp igen nångång.
och det har flutit på rätt bra.
Det kan ha att göra med att jag nu har en smart telefon och har nu större val i vad jag kan göra.
Men på den tiden hade jag ju cdspelare och en telefon med massor med spel så det borde inte vara det.
Det kan ha att göra med att jag har blivit vuxen och tycker att det är skönt att åka själv.
Jag vet inte vad det är, men jag gillar det.
Det är skönt att kunna resa utan att tycka att det är jobbigt eller tar långtid.
Det är skönt att resa så länge det inte sitter en seg gubbe på ens plats, eller när en kvinna har två hundar stannar mitt i gången så 10 pers står utanför när de visslar för att stänga dörrarna.
Det är skönt att resa norr om Uppsala för där har jag efter egen forskning kommit fram till att tågen mer sällan är sena.
Det kan också vara så att jag tack vara den dagliga pendlingen på 20 min en halvtimme till och från skolan med buss har förberett mig på något sånt här.
För min hjärna fungerar väldigt bra när jag sitter i transportmedel.
Utom i bil, för där är jag mer orolig för krock så då koncentrerar jag mig på att vara en relativt tyst baksäteschaufför.
Appropå min hjärna.
Häromdagen, närmare bestämt i Onsdags så fick jag ett meddelande från min flickvän.
"Hurru. gör mensas IQ-test" (klicka om du vill göra det, och se vem som "vinner")
varpå jag svarar
'Fick du överdrivet mycket och vill veta hur mycket bättre du är än mig?'
"Ne hela familjen har gjort och tävlar Och jag råkar leda *luriggubbe"
Nu tänker jag inte vara den elaka typen och hänga ut vad man flickvän fick.
Jag tänker inte heller visa mitt i skryt-syfte, utan mer i avguda-mig-syfte.
Förr så har en resa för mig inneburit bil till Arlanda och sedan vidare, bil till Stockholm, bil till Strängnäs, bil till Gimofors eller bil in till Sundsvall.
Det är liksom de punkterna jag har rört mig på i mitt liv.
Men nu, efter att jag börjat plugga där nere så har jag fått en helt annan uppfattning om vad det innebär att resa.
Jag menar inte att jag är världsvan eller nått sånt.
Jag kommer ihåg en gång när jag skulle praoa nere i Göteborg några dagar.
Jag skulle ta tåget själv för första gången.
Visserligen skulle jag bli mött i Stockholm, få i mig lunch och sedan guidad till rätt tåg.
Men ändock själv.
Detta va även första gången jag åt de där bilarna som är så förbannat sura.
Och första gången jag åt en Calzone.
Och första gången jag blev busvisslad åt.
på senare tid har jag kommit fram till att det förmodligen inte va mig gänget på 10 tjejer i den övre tonåren visslade på utan kanske mer min prao-mentor.
(jag va runt 13 (tåg själv är inte lika imponerade nu lägre va) eller kanske 14)
Men det vet man aldrig.
Hur som så va den resan fram och tillbaka kanske nått utav det tråkigaste jag har gjort.
Det tog FRUKTANSVÄRT lång tid att komma fram och ännu längre tid att komma tillbaka.
Det var inga förseningar eller någonting sådant, utan det va bara otroligt segt.
Efter första Mariestadsturen, där jag körde bil ner. Dryga 6 timmar.
så kändes det långt, men inte orimligt långt, det gick relativt fort, och då menar jag tiden och inte hastigheten på bilen.
Sedan har jag åkt tåg och bil ner och upp igen nångång.
och det har flutit på rätt bra.
Det kan ha att göra med att jag nu har en smart telefon och har nu större val i vad jag kan göra.
Men på den tiden hade jag ju cdspelare och en telefon med massor med spel så det borde inte vara det.
Det kan ha att göra med att jag har blivit vuxen och tycker att det är skönt att åka själv.
Jag vet inte vad det är, men jag gillar det.
Det är skönt att kunna resa utan att tycka att det är jobbigt eller tar långtid.
Det är skönt att resa så länge det inte sitter en seg gubbe på ens plats, eller när en kvinna har två hundar stannar mitt i gången så 10 pers står utanför när de visslar för att stänga dörrarna.
Det är skönt att resa norr om Uppsala för där har jag efter egen forskning kommit fram till att tågen mer sällan är sena.
Det kan också vara så att jag tack vara den dagliga pendlingen på 20 min en halvtimme till och från skolan med buss har förberett mig på något sånt här.
För min hjärna fungerar väldigt bra när jag sitter i transportmedel.
Utom i bil, för där är jag mer orolig för krock så då koncentrerar jag mig på att vara en relativt tyst baksäteschaufför.
Appropå min hjärna.
Häromdagen, närmare bestämt i Onsdags så fick jag ett meddelande från min flickvän.
"Hurru. gör mensas IQ-test" (klicka om du vill göra det, och se vem som "vinner")
varpå jag svarar
'Fick du överdrivet mycket och vill veta hur mycket bättre du är än mig?'
"Ne hela familjen har gjort och tävlar Och jag råkar leda *luriggubbe"
Nu tänker jag inte vara den elaka typen och hänga ut vad man flickvän fick.
Jag tänker inte heller visa mitt i skryt-syfte, utan mer i avguda-mig-syfte.
Detta betyder alltså att jag är smartare än 96% av Sveriges befolkning.
Eller smartare och smartare. jag har högre IQ enligt mensas test.
Men man får väl ändå säga att mensa borde kunna sina saker?
För jag tror inte IQ och smarthet alltid går hand i hand.
Jag har gjort liknande tester förut över internet, men inte utmärkt mig så speciellt mycket.
Och det kan beror på att jag efter en viss tid tröttnat och på måfå klickat i svaren.
men inte den här gången!
jag har inte fuskat heller om nån tror det.
I övrigt har det inte hänt så mycket.
En kvinna bad mig hjälpa henne med en tung väska så jag fick känna mig stark för förmodligen första gången i mitt liv.
jag fick en påse stenhårt bröd i skallen när det ramlande ner från hyllan ovanför tågsätet.
jag slängde en (3) matlåda som stått odiskad lite för länge.
jag har fått reda på att om jag går 66 steg så har jag gått 50 meter.
jag vet att läraren vi har nu inte har något rinnande vatten i sin veckobostad, och att hon har 43 minuter till bussen, 42 om det är bråttom.
jag vet också att jag har fått en släng av pappas, måste-vara-ute-i-jättegod-tid-för-att-hinna-med-färdmedlet-syndrom. vilket kanske är nått av det jobbigaste man kan ha när man reser på ställen nästan aldrig rest på förut.
torsdag 29 oktober 2015
KlassiskaKlassiker
Idag, just nu, kvällen innan tenta så vill jag slå ett slag för klassiskt musik.
Den musikgenren är extremt underskattad.
Iallafall i min umgängeskrets.
Det finn givetvis bättre saker att göra än att slå ett slag för klassik musik så här kvällen innan en tenta.
Men det också mycket sämre saker att göra.
Hade jag varit full nu så hade det varit ännu värre.
Men faktum är att jag inte alls är speciellt sugen på att dricka alkohol och festa överhuvudtaget.
Dels så är Mariestad inte direkt känd för sina galna utekvällar och trånga dansgolv.
Faktum är att den gången jag har varit på krogen så hade de ingen vakt i entrén som kollade id eller nånting. Så hade jag varit 12 men sett ut som 29 så hade nog inte ens bartendern, som för övrigt såg ut att vara nyss fyllda 17, tänkt en tanke på att det kanske borde kollas id.
Sen att det var färre personer än det varit på en släktträff och att dryga 5 % sov vid bordet är lite charmigt men också väldigt väldigt ledsamt.
En säng är ju bra mycket skönare än kletiga fjällstugemöbler.
Och dels har jag tappat mitt party humör.
vad det beror på har jag precis börjat funderat på och inte kommit fram till något, så där får ni hållas lite på ett någorlunda vettigt svar.
I övrigt är Mariestad en ganska trevlig stad.
Den största nackdelen är att där jag bor så är det lika långt till alla mataffärer utom Lidl, men ja.
Lidl är inget man ska handla på.
Jag är ingen matvarurasist men det är skillnad på butik och butik.
Den näst största nackdelen är att det nästan alltid blåser här.
Jämt.
Minst varannan dag.
Och nu när det börjat blivit höst så har löven blåst ner. Och gosse vad löv.
gräsklipparemannen kör och klipper kanske var tredje eller fjärde dag så att löven smulas sönder. men dagen efter så ser det likadant ut som det gjorde innan lövsmulningen.
Mannen i den blåa traktorn som far runt och borstar upp skräp och håller rent efter vägar och sånt där verkar ha så pass mycket att stå i att han kör fortare än i sensommras.
Fastighetskötaren på flakmoppen verkar numera tycka att det börjar bli lite för kallt för att åka med gräsklipparen på flaket och sköta diverse ytor.
för han har jag inte sett på ett tag.
Jag vet inte riktigt varför. Om det beror på att Mariestad är mindre än Sundsvall och att de människorna man ser lägger man märket till mer, för att man är så förvånad över att se någon. eller om det är nått med vattnet.
Men Mariestad verkar bestå av fler göra-reportage-om människor än Sundsvall.
de kanske har större intressanta-människor ratio.
Som den rasistiska tanten i cykelaffären som köpte sig en förvånansvärt snygg hjälm samtidigt som hon sa att hon inte fick någon vettig tandläkartid för att invandrarna snodde de.
Eller mannen som går ut med sin golden retriver i en ostängd morgonrock. men frukta inte, han har samma sorts kalsonger som en mörkhyad man hade haft om han hade varit med i en amerikansk sitcom. riktigt pösiga boxer shorts.
Eller hon tanten på våningen nedanför som jag hjälpte med en väska för att hon såg närmare helt död ut än halvt.
4 trappsteg upp till rätt våning stod hon och hängde över räcket. med, vad jag gissar på, var syrgastub i ena handen och en, vad jag gissar på, grön kylväska två steg upp.
Eller kanske den väldigt märkliga personen som spelar innebandy som verkar tycka livet i allmänt suger och spelar fult för att jag är bättre än han.
jag menar, vem springer in i nån "med händerna först för att undvika att tacklas"
eller bara råkar dyka upp precis där man ska börja springa med klubban i crosschecking läge.
Fast han den sista är kanske inte är så mycket av ett reportage, han vill jag mest bara råka äga på fler sätt än att slå 4 tunnlar i rad, springa ifrån lätt som en plätt och göra fler mål än.
men det kommer väl tillfällen tänker jag.
Tålamod, som hundviskaren säger, är det viktigaste till framgång.
och hundar är ju inte så olika oss ändå.
Men för att återkoppla lite till klassisk musik.
Jag har börjat lyssna på det, så här fram på kvällningen.
Det hjälper mig att sova när jag behöver göra det.
Det hjälper mig att tänka när jag behöver göra det.
Jag tror det ökar min kreativitet. för nu har jag helt plötsligt börjat blogga igen.
Sedan är det också helt fantastiskt att lyssna på. det finns en spelglädje man sällan hittar i modernare musik. men det finns gamla låtar som påminner lite om hur dagens låter. vilket jag finner rätt intressant.
Som till exempel på spelglädje så har vi den här eller den här.
Den senare är ganska dramatisk tror jag, om jag inte blandade ihop de.
och när man lyssnar på klassisk musik. framför allt de styckena med piano och orgel så ångrar man , iallafall jag, lite att jag inte lärde mig piano eller orgel. för sjutton vad fränt det är ändå.
Den musikgenren är extremt underskattad.
Iallafall i min umgängeskrets.
Det finn givetvis bättre saker att göra än att slå ett slag för klassik musik så här kvällen innan en tenta.
Men det också mycket sämre saker att göra.
Hade jag varit full nu så hade det varit ännu värre.
Men faktum är att jag inte alls är speciellt sugen på att dricka alkohol och festa överhuvudtaget.
Dels så är Mariestad inte direkt känd för sina galna utekvällar och trånga dansgolv.
Faktum är att den gången jag har varit på krogen så hade de ingen vakt i entrén som kollade id eller nånting. Så hade jag varit 12 men sett ut som 29 så hade nog inte ens bartendern, som för övrigt såg ut att vara nyss fyllda 17, tänkt en tanke på att det kanske borde kollas id.
Sen att det var färre personer än det varit på en släktträff och att dryga 5 % sov vid bordet är lite charmigt men också väldigt väldigt ledsamt.
En säng är ju bra mycket skönare än kletiga fjällstugemöbler.
Och dels har jag tappat mitt party humör.
vad det beror på har jag precis börjat funderat på och inte kommit fram till något, så där får ni hållas lite på ett någorlunda vettigt svar.
I övrigt är Mariestad en ganska trevlig stad.
Den största nackdelen är att där jag bor så är det lika långt till alla mataffärer utom Lidl, men ja.
Lidl är inget man ska handla på.
Jag är ingen matvarurasist men det är skillnad på butik och butik.
Den näst största nackdelen är att det nästan alltid blåser här.
Jämt.
Minst varannan dag.
Och nu när det börjat blivit höst så har löven blåst ner. Och gosse vad löv.
gräsklipparemannen kör och klipper kanske var tredje eller fjärde dag så att löven smulas sönder. men dagen efter så ser det likadant ut som det gjorde innan lövsmulningen.
Mannen i den blåa traktorn som far runt och borstar upp skräp och håller rent efter vägar och sånt där verkar ha så pass mycket att stå i att han kör fortare än i sensommras.
Fastighetskötaren på flakmoppen verkar numera tycka att det börjar bli lite för kallt för att åka med gräsklipparen på flaket och sköta diverse ytor.
för han har jag inte sett på ett tag.
Jag vet inte riktigt varför. Om det beror på att Mariestad är mindre än Sundsvall och att de människorna man ser lägger man märket till mer, för att man är så förvånad över att se någon. eller om det är nått med vattnet.
Men Mariestad verkar bestå av fler göra-reportage-om människor än Sundsvall.
de kanske har större intressanta-människor ratio.
Som den rasistiska tanten i cykelaffären som köpte sig en förvånansvärt snygg hjälm samtidigt som hon sa att hon inte fick någon vettig tandläkartid för att invandrarna snodde de.
Eller mannen som går ut med sin golden retriver i en ostängd morgonrock. men frukta inte, han har samma sorts kalsonger som en mörkhyad man hade haft om han hade varit med i en amerikansk sitcom. riktigt pösiga boxer shorts.
Eller hon tanten på våningen nedanför som jag hjälpte med en väska för att hon såg närmare helt död ut än halvt.
4 trappsteg upp till rätt våning stod hon och hängde över räcket. med, vad jag gissar på, var syrgastub i ena handen och en, vad jag gissar på, grön kylväska två steg upp.
Eller kanske den väldigt märkliga personen som spelar innebandy som verkar tycka livet i allmänt suger och spelar fult för att jag är bättre än han.
jag menar, vem springer in i nån "med händerna först för att undvika att tacklas"
eller bara råkar dyka upp precis där man ska börja springa med klubban i crosschecking läge.
Fast han den sista är kanske inte är så mycket av ett reportage, han vill jag mest bara råka äga på fler sätt än att slå 4 tunnlar i rad, springa ifrån lätt som en plätt och göra fler mål än.
men det kommer väl tillfällen tänker jag.
Tålamod, som hundviskaren säger, är det viktigaste till framgång.
och hundar är ju inte så olika oss ändå.
Men för att återkoppla lite till klassisk musik.
Jag har börjat lyssna på det, så här fram på kvällningen.
Det hjälper mig att sova när jag behöver göra det.
Det hjälper mig att tänka när jag behöver göra det.
Jag tror det ökar min kreativitet. för nu har jag helt plötsligt börjat blogga igen.
Sedan är det också helt fantastiskt att lyssna på. det finns en spelglädje man sällan hittar i modernare musik. men det finns gamla låtar som påminner lite om hur dagens låter. vilket jag finner rätt intressant.
Som till exempel på spelglädje så har vi den här eller den här.
Den senare är ganska dramatisk tror jag, om jag inte blandade ihop de.
och när man lyssnar på klassisk musik. framför allt de styckena med piano och orgel så ångrar man , iallafall jag, lite att jag inte lärde mig piano eller orgel. för sjutton vad fränt det är ändå.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)